Sunderland, sol i London, lägenhetsjakt, sjukdom

Vi har gått i drygt en vecka alla tre och snorat, hostat och smittat varandra och förhoppningsvis börjar vi se ett slut i takt med att vädret blir lite mer stabilare. Med stabilt menar jag att det inte växlar från minus till plusgrader konstant utomhus och att det slutat växa istappar i våra rum. För tillfället är det 11+ och sol ute. Vad jag gör hemma är en bra fråga, men jag kan snabbt besvara med att jag försöker friskna till så fort som möjligt. Att gå till skolan igår och vara fokuserad var en plåga. Dock ska jag och Erik försöka spana in Willesden lite närmare. Se vart vi egentligen bor.

Sunderland
I lördags skrev jag in en ny milstolpe i min egen historia-bok. Jag reste till Sunderland för att se Arsenal borta och om det blev lyckat. Tågresan upp var en lång men rolig resa med goa människor. Engelsmän är speciella på deras sätt men fruktansvärt trevliga och roliga när man lär känna dem lite närmre. Dessutom finns det mycket att lära av folk som tar vissa saker för givet, sånt som man själv aldrig hört talas om. Sunderland är den nordligaste bortaresan och ligger inte långt ifrån Skottlands gräns. Vet inte om jag tyckte den "lilla" staden, av det jag såg, var så värst mysig men god öl och mat hade de. Stadium of Light, Sunderlands hemmaarena tar lite över 40 000 åskådare och innan matchen stod vi och preppa i gångarna med högljudda sånger och öl, drygt fyra tusen bortasupportrar.

Stämningen var riktigt bra enligt mig. Jag har inte så mycket att jämföra med och har hört många historier om bortaresor men det fullkomligt dånar när man är på plats, både från hemmapubliken och vi ditresta supportrar, vad på TV:n låter som en liten fis. Jag behöver inte gå in på matchen närmare men när mål sker i slutminuterna är det dramatiskt nog. Men alltså wow, 2-1 i 91 minuten av klubbens genom tiderna största målskytt Henry, i hans sista match i England... det går inte att avdramatisera. Bortasektionen fullkomligt exploderade med folk som skrek, hoppade runt och över varandra, kramades med okända människor, skratta, log. And I was there! Någonstans i smeten.

Hemresan var som ett långt glädjetåg med lika mycket sång, skratt och alkohol som tidigare under dagen. Lite cheesigt men; Detta var absolut ett minne för livet och värt varenda pence.

Lägenhetsjakten
Börjar med att ge cred till Matti som med telefonen i högsta hugg fått samtal stup i kvarten från diverse landlords och agencys som erbjudit alla möjliga boenden. Det verkar som det äntligen betalat av sig, ikväll ska vi på vår första visning strax utanför Canary Wharf och det har hört av sig en annan landlord med ett väldigt intressant erbjudande. Visningen vi ska på ikväll är, vad vi förstår, på (med svenskt mått) en lägenheten med fem rum och kök varav ägaren själv bor i ett av rummen. Så håll tummarna allihopa!